Sarah

Jag lever i en komedi.


Trots att jag andas luften av ett krossat hjärta och halva jag är borta för alltid. Så måste jag accepera och lära mej att leva med den känslan.
Allt kan inte bli bra. Allt blir inte bra.


Men jag är så otroligt lyckligt lottat. Ändå. Som man säger; man kan inte ha allt.

Just nu finns det några jag är mycket tacksam över att ha i mitt liv.

Joe,  min underbara sambo gör varje dag till ett äventyr. Och får allt att bli snäppet roligare. Om ni känner mej. Den förvirrade människan. Den sidan av mej som hamnar i konstiga situationer. Tänk er två av mej i samma lägenhet.


Jag hade just lagat mat. Vi var hungriga efter jobb och en tur på stan med mina två vapendragare och en vän från Söderhamn.
Vi var hungriga som djur. Vi slaktade maten med våra bara händer, precis som Yasmin slaktade sina pannkakor.

Efter hade jag håll.

Jag: Jooooooeeeyy, jag har håll av att jag ätit så fort och mycket.

Joe: Gör det imorgon igen så får du bättre kondition.


Det är alltså vår plan för morgondagen.  Bättre kondition.