Jag är faktiskt lite rädd

Jag får så dålig samvete när jag väl loggar in och ser er tappra själar som går in på min blogg varje dag trots att uppdateringen suger balle.


Jag har alltså haft senester som jag spenderat med finaste, och så har jag kommit hem och haft sällskap.

Jobbat dom här fyra nätterna nu sen jag kom hem och samtidigt varit läskigt produktiv under dagarna.

Spenderat större delen av helgen med Helena. Hon har hållt på att flytta. Fel ordval egentligen, vi har pratat om hennes flytt. Hon fick fart igår medans jag jobbade, så tog vi det sista idag.


Jag förstår knappt att jag fortfarande orkar vara vaken efter tre nätter i rad på Vasa. Förstår ni mina vänner? Vasa.
Iq-befriade bananer.

"Du ser ut att ha tråkigt. Jag ska hålla dej sällskap"
Suckar lika tungt varje gång: "Nu blev det plötsligt tråkigare"

Jag åt jordnötter och tittade på two and a half men i två timmar under kvällen. Jaaa, ibland har vi ett väldigt tungt jobb det här på nätterna.


När jag ändå håller på och är så intressant kan jag ju berätta att inatt är första natten jag sover ensam på några veckor. Upptäcker lite då och då att jag pratar. Med mej själv. Helt ensam.
Och folket, det är inte det värsta.
Jag blir arg när jag inte får svar. Så jag ger min arga-pappa-blick rakt ut i tomma luften. Ingen ser, ingen blir rädd.
Jaa, förutom jag då.


Nej, nu måste jag forsätta en diskussion jag och jag hade alldeles nyss. Den började bli ganska hetsig och det flög arga blickar titt som tätt


So long 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0