Hemlösa
Nu ska jag inte vara ironisk eller försöka vara rolig. Det finns saker som berör mej. Inte mycket. Men det finns.
Jag brukar inte dela med mej av det offentligt. Men nu gör jag det.
Har du funderat hur det skulle vara att vara hemlös? Då menar jag verkligen funderat?
Du har ju inget hem. Det är ju därför det heter hemlös.
Men det finns nog något i varje människa som gör att man ändå söker för att finna ett "hem". Vare sej det är i dina föräldrars varma stora hus, din första etta, din första köpta tvåa, en stuga på landet, eller en kartongbit under en bro.
Det gör ont i mitt hjärta när jag tänkter på att det finns folk som bär runt på alla sina personliga saker varje dag för att ingen ska stjäla dom. Personer som sover tätt intill andra för att hålla värmen. Personer som har möss springandes runt fötterna när dom ska sova.
Jag vet, det finns dom som tänker att dom människorna får skylla sej själv. Att det är deras eget fel. So what? Dom är inte sämre männsikor. Ni som tänker så kan inte komma till mej och säga att ni aldrig gjort nått misstag. Och ni kan heller aldrig säga att ni aldrig gjort samma misstag två gånger.
Och jo, det svenska systemet är inte så vattentätt att det är ens eget val att bo på gatan.
Hittade en artikel i Aftonbladet om detta som jag kommer citera lite ifrån.
Det är få som ger, men runt jul brukar folk vara något mer givmilda.
– Framförallt de som själva haft det svårt någon gång, de ger ofta pengar, säger Micke.
Så kommer två killar förbi som slänger i väg en kommentar om att lodisarna på filten borde skaffa sig ett jobb.
– Tänk om det vore så lätt. Då skulle nog ingen vara hemlös.!
Behöver man säga mer?
Mickes dagar ser nästan alltid likadana ut. Han vaknar tidigt, oftast på härbärget, och går vidare till McDonalds Vasagatan. På morgonen kostar toalettbesöket bara fem kronor där.
Sedan jobbar han, som han kallar det, i Sergelgången. Han sätter ut sin skylt och hoppas på människors välvilja.
Mickes dagar ser nästan alltid likadana ut. Han vaknar tidigt, oftast på härbärget, och går vidare till McDonalds Vasagatan. På morgonen kostar toalettbesöket bara fem kronor där.
Sedan jobbar han, som han kallar det, i Sergelgången. Han sätter ut sin skylt och hoppas på människors välvilja.
– Jag visste inte hur jag skulle visa att jag var tacksam. Jag har svårt för det där, att be om hjälp och ligga andra människor till last.
– För det mesta får jag ihop pengar så jag klarar dagen. Men ibland får jag inte det. Det är tuffa dagar.
Så folket, kom ihåg vad ni har. Uppskatta det ni har för man glömmer lätt bort det och tar allt för givet. Och ju mer man får desto mer kräsen blir man.
Se inte dessa hemlösa som luft. Dom är människor med blod, hjärta och hjärna.
Ge något.
Bjud bara någon lite procent av det ni har. Ni kommer aldrig träffa någon som är mer tacksam för så lite.
