Minnen

Av alla super onödiga inlägg jag gör så kommer här det värsta av dom alla.

Men det är minnen och man känner en tår i ögonvrån utav, både av lycka o sorg.

Det här är nog mer en självförtroende boost till mej själv och inget som är intressant för någon annan.

Vad pratar jag om?
Jo, mitt i all packning hittade jag min studentmössa.


Med alla kommentarer som står i mössan börjar jag minnas.
Men varför försvann alla människor? Varför blev det inte som planerat?

Jag måste förklara lite. (mest för mej)


Som denna kommentar:

"Min älsklings arab, du kommer lyckas. Tro mej. Puss *****"
- Från en underbar person som inte är en del av mitt liv längre, sedan flera år tillbaka.

"Älskar dej som fan tjejen, vi kommer alltidd att ha skoj"
- Samma här.

Dom här människorna ger mej en tår av sorg. Att dom en gång var en så stor del av ens liv. Och nu inte en lite millimeter ens.

Sen har vi ju dom som får mej o skratta mitt i allt.


"Sarah, coolaste guzzen i staden"

"Gangst Sarah med H. Stå på dej"

"Hej då, nu får jag fixa egna cigg"

"Min nr1 svartskalle!! =)"


Resten handlar om mitt skratt. Haha... Låt mej skratta lite nu.


Sen har vi den viktigaste och mest betydelsefulla kommentaren i mössan:

"Hayati, min salamander. Jag kommer alltid finnas för dej!"


Och det stämde. Vi kämpade, vi tjafsade, vi skrattade, vi grät tillsammans i två år.



Nu ska jag ut och iväg på äventyr. Vi hörs inatt.





Tvätt

Nu tvätttar jag igen. Som vanligt. Känns som om det är det enda jag brinner för.

Ändå har jag aldrig mycket kläder och ha på mej.

Varför tänker jag då.

Jo, för det är sällan mina egna kläder jag tvättar.


När jag blir snuskigt rik så är det en tvättmaskin som det ska investeras i. Eller jaa, det kanske går o köpa nu oxå. Jag ska nog först köpa ett hus o ställa den i och en tvätterska som tvättar i min nya maskin i mitt nya lyxhus.


Nu har jag äntligen ett mål. En dröm.

Såå jaah

Alltså: NEJ

Saker blir sällan som man (LÄS: jag) planerar.

Varför går inget som jag tänkt? Varför ska det alltid bli något fel?

Det hade kunnat bli en sån dålig komedi där man får ont i magen när man ser hur situationer försöker lösas.
Jag går in med ett gott hjärta i allt, men kommer ofta ut med ett hjärta som hoppar över varanat slag.

How come? How come?



Eftersom alla verkar ha flyttat över sin verklighet och vardag till Facebook så ska jag ge ett exempel som inte direkt gör det bättre. Men den Facebook-grupp som passar mej bäst av alla är: Faut pas qu'j'oublie, faut pas qu'j'oublie ... Et m****, j'ai oublié !


Att dom flesta som känt mej någon gång sagt: "Det här händer bara dej" är inte konstigt.
Det SKA vara så. Det är så mitt liv vill ha det. Så det är väl bara att följa med. Hänga på bara.


Att jag är kissnödig nu gör det inte bättre.

Nej, anledningen till att jag inte vill gå o kissa är för att jag kommer då se hela min packning som jag har att göra inför min flytt.


Hjälp... eller nått..





I'm takin' ova'

Nu längtar jag till v.14. Då får jag fint besök. Från långt bort. :)

En person som jag hade fördomar om, som inte alls var som jag trodde. Och har visat sej varit en underbart fin person.


Nu sitter jag med andra fina människor, som dock är lite speciella och annorlunda. Två personer som är lite malplacerade i vårt normala samhälle. Men ändå trevliga trots sina omständigheter.
Dom kommer från två olika sidor av jordklotet och jag tänker: "Männsikor är fan likadana överallt, ingen idé att fly!"

Vi kommer inte undan, vi får bara hoppas på att dom inte får någon maktposition högt upp här i vårt fosterland.

Den ena hade förvandlat Sverige till Hippie-land med ett dramaqueen utbrott. Ingen hade vågat säga emot.
Den andra hade gjort Sverige till Tacos-Land. Med toaletter överallt, i varje hörn. Hon hade satt sitt namn på varenda toalett i varenda lägenhet.


Vi nöjer oss alltså med hur det är. Och låter det vara så.

Nu tar vi någon minut för oss själva.
Sluta klaga på snön och vintern.
Sluta klaga på SJ.
Sluta klaga på kylan.
Sluta klaga på regeringen och allt annat vi alla klagar över. Vi borde vara nöjda.

Gör nått som får er att uppskatta Sverige nu.
Ta en mysig promenad
Åk skridskor
Åk skidor
Sitt i era varma stugor med en kopp choklad och titta på os.
Eller sjung nationalsången, vad som helst som får er glada.


Eller gör som jag och dröm er bort till ett varmare land.


Tack för mej och mina kloka ord som vi alla borde uppmärksamma. För snart tar jag över.

HAHA

Det spelar ingen roll vilken sida av sängen ni vaknat på, om ni varit vakna länge eller precis tittat upp. Det här måste ses.

Säkert bara jag som ser der otroligt roliga i det.


Tryck här för att se! Det finns flera!




Långsamt

Jag lovade att börja uppdatera ordentligt igen. Det har jag inte kunnat gjort. Internets fel.



Ska jag oxå skriva om sl's dåliga system? Om iskylan? Eller att jag oxå har ont i halsen och feber?

Nej. Jag vill inte. Jag vill inte bo här nästa vinter.


Ni kan få lite onödig info, tills jag har mer tid att uppdatera

- Jag har samma kläder som jag hade igår, det var inte meningen att sova borta men jag tog mej inte hem.
- Jag delade säng med någon inatt.
- Mitt hår är äntligen platt.
- Viktiga ärenden gjordes super tidigt på morgonen.
- Jag vill hem och sova.
- Mottagningen försvinner på telefonen hela tiden.


Ja, jag är uttråkad. Nu längtar jag till jag är klar här. Faktiskt.



Så sluta störa mej så jag kan göra lite nytta.







Mat

Jaa,  nu har jag varit borta igen. Men efter mycket påtryckningar och hot börjar jag väl skriva nu då. Igen.


Jag vill börja med att informera att det är iskallt och gröna linjen strular. Nu behöver ni inte gå in på sl's sida för att veta det.
Jag kan berätta för er att det tar en timme att ta sej från Hökarängen till Farsta. Jätte kul.


Kajsa slängde fram bilder från TapasBaren Barcelona. Alltså, mat. Det var en mysig kväll.


Detta är hälften:














Behöver jag säga det? Men jag åt. Ordentligt. Hon förökte nog ta en bild när jag inte åt. Men antagligen gick det inte, utan det fick bli det näst bästa. Jag tittade upp ialla fall!

Men okey, lite dåligt samvete hade jag. Och nej, inte för att jag åt. Jag är emot bantning för jag är beroende av mat.
Utan mitt dåliga samvete dök upp varje gång jag andades och tittade upp och såg alla Barcelonaflaggor.
Förlåt mina kära Real vänner. Förlåt. Jag gjorde det bara för maten.





RSS 2.0