Inte alltid så
" Man hatar inte någon bara för att man vill flata upp den"
Max
Eftersom jag tillbringar större delen av min fria tid med Joe så kommer det handla mycket om honom.
Vi satt alla fem på Max, jag mina två vapendragare, vännen från Söderhamn och Joe.
Joe och Helena börjar ett ordkastnings krig. Så Joe får en briljant idé. Eftersom Helena är svensk och vi andra inte så tänkte Joe säga nått på ett annat språk så hon inte skulle förstå.
Och han slänger ur sej en mening. Den lilla detaljen är att ingen förstår förutom vännen från Söderhamn. Vi antar därför att det var kurdiska eftersom han är den enda som är kurd.
Som vi alla vet är inte ens Joe kurd. Så jag är inte helt säker på att han själv förstod vad han sa.
Men tjiii fick Helena. Tyckte han och såg nöjd ut.
Nu ligger han här och pratar och låter "klick kliiick". Han pratar halvt med mej och halvt med sej själv. Han slängde precis ur sej sin kontokortskod. Och nu sin väns kod. Jag ska nog gå och ringa ett samtal.
Polisen
Jag halvvaknar ur min koma av att Joe desperat försöker säga någon i stil med "Ring 112, säg att någon försöker göra inbrott i en bil att dom måste komma fort"
Snabbtänkt som jag är när jag sover frågar jag inte varför utan mumlar: "Nej jag är nyvaken, dom kommer inte tro mej, bättre att du ringer."
Så somnar jag om.
Efter ett tag vaknar jag igen. Han lägger min telefon bredvid mej, precis där jag la den innan jag somnade och så säger han: "Jag lånade din telefon och ringde 112 och låtsades att jag var du"
Ännu mer snabbtänk som jag är svarade jag inte utan somnade om. Kära vänner, ni måste förstå mej. Klockan var sex på morgonen jag hade jobbat natt och skulle ganska snart gå upp igen för att gå till det andra jobbet.
När jag sedan vaknar ordentligt kommer jag på vad som sagts. Jag måste ju självklart ringa Joey.
Han hade satt igång bilen borstade av snön och märkte att den gått i baklås. Eftersom att det är en grymt sexig Audi förstår jag att han tänkte att det var ett akutsamtal. Han ringde 112. Dom ville inte komma ut. Så han lurade ut dom själv med att låtsas vara jag och säga att det var inbrott.
Polisen kom men kunde ju inte göra så mycket. Han väntade 4 timmar på en låssmed som tog 2000 för att öppna bilen.
¨
Varför är vi alla inte lika positiva som han?
Joe: Tur att det är helg då gör det inte så mycket. Värre om det var måndag och man hade hela veckan kvar.
Mitt liv är en komedi
Trots att jag andas luften av ett krossat hjärta och halva jag är borta för alltid. Så måste jag accepera och lära mej att leva med den känslan.
Allt kan inte bli bra. Allt blir inte bra.
Men jag är så otroligt lyckligt lottat. Ändå. Som man säger; man kan inte ha allt.
Just nu finns det några jag är mycket tacksam över att ha i mitt liv.
Joe, min underbara sambo gör varje dag till ett äventyr. Och får allt att bli snäppet roligare. Om ni känner mej. Den förvirrade människan. Den sidan av mej som hamnar i konstiga situationer. Tänk er två av mej i samma lägenhet.
Jag hade just lagat mat. Vi var hungriga efter jobb och en tur på stan med mina två vapendragare och en vän från Söderhamn.
Vi var hungriga som djur. Vi slaktade maten med våra bara händer, precis som Yasmin slaktade sina pannkakor.
Efter hade jag håll.
Jag: Jooooooeeeyy, jag har håll av att jag ätit så fort och mycket.
Joe: Gör det imorgon igen så får du bättre kondition.
Det är alltså vår plan för morgondagen. Bättre kondition.
