Väcka Joey
Han tror att han kan lura mej att han är vaken med att ligga kvar och höja ögonbrynen upp till hårfästet medans han fortfarande blundar.
Till slut efter mycket krigande med den sovande Joe får jag han att sätta sej upp. Så jag går tillbaka till mina Vänneravsnitt och säger:
- Du har tre minuter på dej att gå upp och klä på dej. Och du får inte lägga dej igen.
Upprörd och halva ögonen öppna utbrister han:
- Hur faaan ska jag då klä på mej?!?!?!
Jag tror han hörde sej själv. Han gick upp.
Inte alltid så
" Man hatar inte någon bara för att man vill flata upp den"
Max
Eftersom jag tillbringar större delen av min fria tid med Joe så kommer det handla mycket om honom.
Vi satt alla fem på Max, jag mina två vapendragare, vännen från Söderhamn och Joe.
Joe och Helena börjar ett ordkastnings krig. Så Joe får en briljant idé. Eftersom Helena är svensk och vi andra inte så tänkte Joe säga nått på ett annat språk så hon inte skulle förstå.
Och han slänger ur sej en mening. Den lilla detaljen är att ingen förstår förutom vännen från Söderhamn. Vi antar därför att det var kurdiska eftersom han är den enda som är kurd.
Som vi alla vet är inte ens Joe kurd. Så jag är inte helt säker på att han själv förstod vad han sa.
Men tjiii fick Helena. Tyckte han och såg nöjd ut.
Nu ligger han här och pratar och låter "klick kliiick". Han pratar halvt med mej och halvt med sej själv. Han slängde precis ur sej sin kontokortskod. Och nu sin väns kod. Jag ska nog gå och ringa ett samtal.
Polisen
Jag halvvaknar ur min koma av att Joe desperat försöker säga någon i stil med "Ring 112, säg att någon försöker göra inbrott i en bil att dom måste komma fort"
Snabbtänkt som jag är när jag sover frågar jag inte varför utan mumlar: "Nej jag är nyvaken, dom kommer inte tro mej, bättre att du ringer."
Så somnar jag om.
Efter ett tag vaknar jag igen. Han lägger min telefon bredvid mej, precis där jag la den innan jag somnade och så säger han: "Jag lånade din telefon och ringde 112 och låtsades att jag var du"
Ännu mer snabbtänk som jag är svarade jag inte utan somnade om. Kära vänner, ni måste förstå mej. Klockan var sex på morgonen jag hade jobbat natt och skulle ganska snart gå upp igen för att gå till det andra jobbet.
När jag sedan vaknar ordentligt kommer jag på vad som sagts. Jag måste ju självklart ringa Joey.
Han hade satt igång bilen borstade av snön och märkte att den gått i baklås. Eftersom att det är en grymt sexig Audi förstår jag att han tänkte att det var ett akutsamtal. Han ringde 112. Dom ville inte komma ut. Så han lurade ut dom själv med att låtsas vara jag och säga att det var inbrott.
Polisen kom men kunde ju inte göra så mycket. Han väntade 4 timmar på en låssmed som tog 2000 för att öppna bilen.
¨
Varför är vi alla inte lika positiva som han?
Joe: Tur att det är helg då gör det inte så mycket. Värre om det var måndag och man hade hela veckan kvar.
Mitt liv är en komedi
Trots att jag andas luften av ett krossat hjärta och halva jag är borta för alltid. Så måste jag accepera och lära mej att leva med den känslan.
Allt kan inte bli bra. Allt blir inte bra.
Men jag är så otroligt lyckligt lottat. Ändå. Som man säger; man kan inte ha allt.
Just nu finns det några jag är mycket tacksam över att ha i mitt liv.
Joe, min underbara sambo gör varje dag till ett äventyr. Och får allt att bli snäppet roligare. Om ni känner mej. Den förvirrade människan. Den sidan av mej som hamnar i konstiga situationer. Tänk er två av mej i samma lägenhet.
Jag hade just lagat mat. Vi var hungriga efter jobb och en tur på stan med mina två vapendragare och en vän från Söderhamn.
Vi var hungriga som djur. Vi slaktade maten med våra bara händer, precis som Yasmin slaktade sina pannkakor.
Efter hade jag håll.
Jag: Jooooooeeeyy, jag har håll av att jag ätit så fort och mycket.
Joe: Gör det imorgon igen så får du bättre kondition.
Det är alltså vår plan för morgondagen. Bättre kondition.
Aoooww
Så vaknar jag av att han rör sej helt oroligt så jag har ett öga öppet. Plötsligt börjar han vifta med armarna, så självklart öppnar jag båda ögonen.
Jaa, jag har vaknat av både örfilar och boxar i magen. Jag tror han gör det i sömnen. Hoppas jag. Annars slår jag tillbaka nästa gång.
Plötsligt börjar han skrika: Aaaaowwww aaaooowww AAAAAAOOOWWWW
Och jag som blir så orolig får panik och flyger upp och utbrister: Var? vad? Var har du ont?? ÄLSKLING VAAD?
Han han blundar fortfarande och blir helt lugn. Då blir jag ännu mer orolig. Självklart vill jag ju inte att det händer honom något. Men skulle det göra det så ser det ju ut som jag gjort det.
Jag börjar skaka på han och försöka väcka han.
Till slut mumlar han: Kan jag få vatten?
Aaow betyder vatten på kurdiska.
Mys
Jag och Helena hade så mysigt igår, trots att hon inte vågar erkänna det. Och istället lägger upp den här kommentaren där hela världen kan se (jag skickade henne vänligt men bestämt till soffan)
Ciao
.....
Krigar inte i striden ensam och utan skydd
Inte orolig att skölden ska falla
Med ett vetande om att inte förlora
Vaknar och går rakt in i striden utan rädsla
Fångas innan fall
Jag är faktiskt lite rädd
Jag har alltså haft senester som jag spenderat med finaste, och så har jag kommit hem och haft sällskap.
Jobbat dom här fyra nätterna nu sen jag kom hem och samtidigt varit läskigt produktiv under dagarna.
Spenderat större delen av helgen med Helena. Hon har hållt på att flytta. Fel ordval egentligen, vi har pratat om hennes flytt. Hon fick fart igår medans jag jobbade, så tog vi det sista idag.
Jag förstår knappt att jag fortfarande orkar vara vaken efter tre nätter i rad på Vasa. Förstår ni mina vänner? Vasa.
Iq-befriade bananer.
"Du ser ut att ha tråkigt. Jag ska hålla dej sällskap"
Suckar lika tungt varje gång: "Nu blev det plötsligt tråkigare"
Jag åt jordnötter och tittade på two and a half men i två timmar under kvällen. Jaaa, ibland har vi ett väldigt tungt jobb det här på nätterna.
När jag ändå håller på och är så intressant kan jag ju berätta att inatt är första natten jag sover ensam på några veckor. Upptäcker lite då och då att jag pratar. Med mej själv. Helt ensam.
Och folket, det är inte det värsta.
Jag blir arg när jag inte får svar. Så jag ger min arga-pappa-blick rakt ut i tomma luften. Ingen ser, ingen blir rädd.
Jaa, förutom jag då.
Nej, nu måste jag forsätta en diskussion jag och jag hade alldeles nyss. Den började bli ganska hetsig och det flög arga blickar titt som tätt.
So long
Jag trodde nästan... bara nästan
Så kommer det en reklam på tv.
Han: Det här är Ellos eller Hm's reklam.
Jag: Hmm, jaaa jag vet inte. I så fall Ellos, för det här ser inte ut som Hm alls.
Han: Vi sår se i slutet av reklamen..
...
Vi väntar med spänning, tjej efter tjej går runt i skor.
...
...
.......
Deichmann skor.
OK. Det var helt fel. Men den vackra lägger till:
Han: Jaa okey, jag förstå att jag inte kan sånt där. Det är en tjejkläd-reklam. Men du borde veta!!
....
Hur missade han att det var skor??? Huur?
Det låg nog i hans undermedvetna, När han visade att han visste att det ens fanns nått som heter Ellos och Hm.
Jag hade så stora förväntningar om framtiden, Jag trodde att min man, min bästa vän skulle uppskatta att shoppa med mej på internet.
Men neeheej. Nu ber jag om för mycket igen
Så blev det
Han blev jätte fin, dock tog han bort där han inte skulle och han blev inte nöjd.
Så allt försvann, nästa gång det vuxit ut ska vi testa en ny grej :D
Nu ska vi mysa i soffan och äta ostpopcorn
Hörs senare.
K's skägg
Min älskade står i badrummet nu och ska testa en ny skäggmodell. Hahaha
Det är dock jag som alltid kommer på nya idér för att förändra.
Nej, det är inte för att jag inte tycker han är snygg.
Det är för jag tycker han är världens finaste så jag blir helt facinerad över allt man kan göra och fortfarande ser han grym ut.
Nu får ni en förebild
Det syns inte riktigt på bilden men jag har ritat med kajal det som ska bort och med vit mascara på det som ska vara kvar. :)
Vi får se hur det blir.
Nu ropar han från badrummet att det inte går enligt mina planer. We'll see!
Ny planet någon?
Jag har en stark känsla av att jag vill flytta långt bort. Med nytt namn, ny ålder helt ny identitet och börja om.
Men trots det, så vet jag att efter alla mina flyktförsök så är det ganska omöjligt. Ja, jag har försökt fly förut. Så fegt är det.
Världen är för liten, eller jorden ialla fall. Alla känner verkligen alla. Och tro mej, nu har jag tillräckligt (dock inte jätte mycket, men tillräckligt) med erfarenhet av olika städer för att veta att alla hänger ihop med alla. Allt är ett nätverk.
Kan inte forskarna hitta en annan planet med liv på snart så jag kan flytta dit och heta Dhjkieukjen Jdöjs?
Eller det behöver inte ens vara liv där.
Ge mej några miljoner så jag kan åka ut i rymden så kan dom bara dropa av mej någonstans där ute.
Jag börjar inse att allt kommer ikapp. Jag har alltid förnekat att saker och händerlser påverkar undermedvetet. Men det kommer nog, Någon gång tillbaka och slår till.
Mvh Dhjkieukjen Jdöjs
Fotboll
Vi spelade fotbollsspel på x-boxen igår kväll.
Det var ingen höjdare. Jag gillar bilspel. Och dessutom var mina spelare efterblivna.
En spelare stog och snurrade i cirklar, en annan sprang bara rakt ut från planen, en sprang ifrån bollen när den närmade sej, och så var det en som sprang i motsatt riktning av vad alla andra sprang.
Samtidigt hade jag spelare lite utspritt på planen och dom såg man fälla någon osynlig spelare lite här och var.
Behöver jag säga att jag förlorade med 0-1 och fick två röda kort på 15 minuter?
Kul hade vi ialla fall.
Ser framemot onsdag när bilspelet kommer!!